Jag har aldrig saknat någon så mycket som jag saknar min Jonatan.
Visst är jag tjatig!?

Har sett klart Harry Potter och den flammande bägaren nu och känner mig ytterst uttråkad. Klockan är bara runt två och timmarna går segt. Själv tycker jag att det känns som att klockan skulle vara vid fyra-fem.

Jag gör så gott jag kan för att kunna fördriva tiden. Har hunnit med massa känns det som och klockan är ingenting! Gått ut med hunden, busat med henne i trädgården, kollat film, duschat, kletat in mig i brun utan sol, sminkat mig, gjort vid håret och klätt mig.
Nu efter middagen har jag tänkt att jag ska åka en runda till farmor och farfar och hälsa på.

Min helt underbara hund.
Är hon inte bedårande så säg. ♥