jag har ju lite höstdepp och känner just nu inte för att lyfta ett finger för att göra något.

MEN, det är såhär att jag har en jäkla beslutsångest angående en sak. Det är såhär att min mamma jobbar numera i en butik på Väla som heter India (en smyckes/piercing affär) och jag har blivit extremt sugen på att göra mig en navelpiercing. Jag har ju alltid velat ha en sådan och innan jag gick ner min 13kg i vikt sa jag att jag skulle belöna mig med ett navelsmycke. Det var väldigt länge sedan jag gick ner 13 kg.. med var är mitt smycke? Jag har inte skaffat mig något än?!? Varför kan jag inte hålla ett löfte till mig själv? Jag är hopplös!

När jag var i butiken och träffade mamma och fick hälsat på någa kollegor och chefen så gick jag runt och kollade läget lite. Tror ni inte att jag såklart fastnade vid alla fina stavar till navel? Jo det gjorde jag och jag blev så himla sugen på att pierca mig.

Varför pierca jag inte naveln istället för tungan?? Åh jag är en så dum människa. Och nej jag har inte den idiotiska tungpiercingen kvar! Det var det dummaste jag har gjort i mitt liv, pierca tungan och inte bara en gång utan två gånger. Ibland tar man helt enkelt galna beslut.

Aja jag funderar på att fixa en fin navelpiercing. Vad tycks om det? Jag har ju som sagt rejäl beslutsångest!

Men jag måste berätta en rolig sak som mamma berättade.. Jo hon är numera kollega med han killen som pierca mig i tungan, haha... Lite grymt ;)!

Men nu ska jag dricka upp mitt äppeltee och äta upp mina morotsstavar.
laater!


söndagsmyyys


fin pärla jag hade va?! :)