Det här med adoptioner.

Jag brukar kolla på programmet Spårlöst som går på 4:an varje måndag och det handlar ju oftast om personer som blivit bortadopterade. Det här programmet sätter mina tankar i rullning ang min pojkvän.
Det är såhär att han är ju adopterad från Sri Lanka och jag blir alltid så himla sugen på att vi ska leta upp hans biologiska föräldrar. Jonatan själv tycker att det skulle vara lite spännande men det som skulle vara jobbigt är isåfall om man letar förgäves, eller att de är så nära att man blir så tvungen att umgås dag ut och dag in.

Ja iallafall, jag har bara sett hans biologiska mamma på fotografi när hon sitter med Jonatan i sin famn. De är så himla lika och så söt hon var..  Hon var bara 18 år då hon födde Jonatan, alltså väldigt ung. Jag har för mig att de var fattiga och därför var tvunga att adoptera bort. Även att det var ett lätt sätt istället för att använda preventivmedel.

Ja iallafall, chansen att hans föräldrar lever kanske inte är så stor eftersom detta land är krigsdrabbat och det var även drabbat utav flodvågen.

Men så såg jag ett avsnitt där det var en kille från Thailand som letade efter sin bror som i register nämdes avliden, likaså han som sökte. Till slut efter massa letande hittade han sin bror.. i Sverige, är inte det ganska otroligt?
Så tänk om nu min älskade fina pojkvän har syskon här i Sverige? Chansen finns eftersom Sverige är ett av de land som adopterar flest barn.

Kanske de inte är längre bort än man tror...
Spännande!