Åh så skönt att bara träna bort alla irritationer i kroppen. Det är gudaskönt att rusa ifrån alla jobbiga problem och jobbiga situationer som har uppstått den senaste tiden. Kroppen gråter och mitt psyke stärks, musklerna säger nej tack men jag ökar. Åh, jag verkligen älskar att träna.

Nu har jag kommit hem efter ännu ett Indoor Walking pass och har precis satt mig ner för att pusta ut med lite
mat och smarrigt te. Dumt av mig att dricka te såhär sent men jag fryser lite, uh.

Innan jag körde iväg till träning så pratade jag med Lina på msn och där berättade hon något som faktiskt är ganska sorgligt. Hon ska nämligen sälja sin häst. Jag älskar hennes häst, hon är typ världens mysigaste häst. Ett 19 år gammalt sto som har en stubin fasti rumpan och som bara flyger iväg med en och jag bara älskade att bara "åka" med i sadeln. Att ens försöka sakta racerhästen är bara en tanke för sedan gör de banne mig ont i fingrarna.
Ja men iallafall så ska jag följa med Lina till Åstorp där hennes häst står just nu och kolla på när Lina rider henne för sista gången. Det kommer att kännas konstigt eftersom detta lär bli sista gången.. jag var ju alltid med och kollade på hennes träning förut. Tycker att det är roligt eftersom de två går verkligen ihop i ett, lika envisa och lika härliga.

Nåja, jag ska iallafall få klappa henne hej då och usch, det känns inte bra för jag vet hur Lina kommer att må de närmsta dagarna. Men jag finns här och lägger min hand på din axel. :)

Calle, Calypso









Världens bästa Lina!
Jag saknar oss ;'(